Granbarkborren

Den åttatandade granbarkborren är en 4-5 mm lång och räknas till den svåraste skadegöraren bland barkborrar i Europas granskogar.  

När temperaturen stiger över +18°C på våren / försommaren påbörjar barkborrarna den första vårsvärmningen. De lämnar då sina övervintringsplatser och flyger iväg och letar efter lämpliga träd att lägga sina ägg i.

Hannarna inleder attacken på en gran. För att övervinna trädets försvar behöver granbarkborrarna vara flera tusen som attackerar trädet samtidigt. För att samordna attacken kommunicerar de med feromoner (doftsignaler).

2-3 veckor efter angreppet lämnar föräldradjuren trädet för att lägga en syskonkull i ett annat träd.

6-8 veckor efter angreppet är den nya generationen barkborrar flygklara och lämnar trädet för att angripa ett nytt träd.

Sök och plock

Granbarkborren har under de senaste åren orsakat stora skador både i södra och norra Sverige och fortsätter att ställa till problem.

Den viktigaste strategin för att bekämpa granbarkborren i Sverige är fortfarande genom ”sök-och-plock” metoden. En metod som visat sig inte fungera så bra i praktiken då de flesta skogsägarna ändå missar de flesta angreppen eftersom den nyangripna granen är svår att upptäcka.

Sök och plock:
Leta i första hand inom 50 meters radie från granar som angreps i fjol. Barkborrarna brukar inte flyga längre än de måste (speciellt vid vårsvärmningen) för att hitta försvagade granar att angripa. Erfarenheterna säger att man ofta hittar fem till tio nyangripna träd i närheten av varje tidigare angripet träd.

Leta i andra hand runt kvarlämnade vindfällen eller där det legat virkestravar som nyttjats av granbarkborren under sommaren.

Leta i tredje hand i områden som granbarkborren brukar gilla, som nya hyggeskanter, solexponerade hyggeskanter och i äldre granskog som är stressad t ex pga. att den är stormskadad eller står på torr mark.

Granbarkborrehund

Snabbt och effektivt sök med hund

Fältförsöksstudier gjorda av SnifferDogs Sweden, i samarbete med SLU och Skogsstyrelsen i Växjö, visar att sökhundsekipage som tränats att hitta träd angripna av granbarkborre är ett effektivt sätt att lokalisera angripna träd.

Titta på Meja när hon letar angrepp

Sökhundsekipagen söker snabbare av större områden och hittar fler angrepp än vad en tränad människa gör utan hund. För människan, som litar till sin visuella förmåga, är tecknen på nya angrepp svåra att upptäcka på längre håll än någon meter.

Hundarna har visat att de med hjälp av sitt luktsinne kan detektera och lokalisera en nyangripen gran på ett avstånd av drygt 100 meter.

Foto: Ola Marklund

Svärmningsrapport från Skogsstyrelsen

Läs mer om hur aktiva granbarkborrarna är i närheten av där du bor på Skogsstyrelsens svärmningsövervakning.