Granbarkborren

Den åttatandade granbarkborren är en 4-5 mm lång och räknas till den svåraste skadegöraren bland barkborrar i Europas granskogar.  

När temperaturen stiger över +20°C på våren/försommaren (enligt erfarenhet; minst ett par dagar i rad) påbörjar barkborrarna den första vårsvärmningen. De lämnar då sina övervintringsplatser (under bark eller i mark) och flyger iväg och letar efter lämpliga träd att lägga sina ägg i.

Hannarna inleder attacken på en gran. För att övervinna trädets försvar behöver granbarkborrarna vara flera tusen som attackerar trädet samtidigt. För att samordna attacken kommunicerar de med feromoner (doftsignaler).

ca 4 veckor efter angreppet lämnar föräldradjuren trädet för att lägga en syskonkull i ett annat träd.

ca 8 veckor efter angreppet är den nya generationen barkborrar flygklara och lämnar trädet för att angripa ett nytt träd.

Både ca en och två månader efter vårsvärmingen kan man alltså räkna med nya angreopp i skogen om man inte redan lokaliserat, tagit ner och fraktat ut angripna träd ur skogen. Och om man inte hunnit med att hitta och åtgärda dessa skador har man alltså en ny chans mitt i sommaren/tidig höst att lokalisera nya angrepp, få ut dessa ur skogen och minimera fortsatt spridning.

Skogsstyrelsens Tidslinje för bekämpning av Granbarkborren.

Hundarna kan känna lukten av nyangripen gran hela sommaren då nya attacker sker med ca 4-5 veckors intervall från vårsvärmningens start.
Även om föräldradjuren har lämnat trädet fortsätter det att lukta tillräckligt av deras feromoner ett par tre veckor efter utflytt så att hundarna kan känna doften av dom och lokalisera dessa träd.

Klicka på bilden för förstoring.

Sök och plock

Granbarkborren har under de senaste åren orsakat stora skador både i södra och norra Sverige och fortsätter att ställa till problem. Vi hade nästan nått normala nivåer av angrepp (= enstaka träd här och där) i södra Sverige, men efter den extremt torra, varma och långa sommaren (med avverkningsförbud pga brandrisk) 2018 ökar problemen med barkborrar igen.
I södra Sverige rapporteras det om skador på skog i samma, eller till och med större, omfattning som efter stormarna Gudrun (2005) o Per (2007).
Från och med 1 april 2019 är återigen delar av södra Sverige (en stor del av Götaland men också delar av Södra Svealand) utlyst som bekämpningsområde med särskilda regler att följa;

https://www.skogsstyrelsen.se/lag-och-tillsyn/regler-for-bekampning-av-skadliga-insekter/

Dessa regler gäller även för Gävleborgs län, Dalarnas län, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt Transtrand, Idre och Särna.

Den viktigaste strategin för att bekämpa granbarkborren i Sverige är fortfarande genom ”sök-och-plock” metoden. En metod som visat sig inte fungera så bra i praktiken då de flesta skogsägarna ändå missar de flesta angreppen eftersom den nyangripna granen är så svår att upptäcka.
Denna gång är dessutom skadorna på skog, som barkborrarna orsakar, inte preciserade till stormskadad skog. Sommaren 2018 gjorde stora delar skog stressad och barkborrarna bosatte sig lite varsomhelst i skogarna. Detta försvårar såklart inventeringen av nya angrepp då man inte längre har stormskador att utgå ifrån när man ska leta nya angrepp. Oftast sker nya angrepp inte långt från föregående års angrepp, så börja leta intill skador från förra året.

https://www.skogsstyrelsen.se/bruka-skog/skogsskador/insekter/granbarkborre/

STOPPA SPRIDNINGEN
Effektivast bekämpning av barkborrar, och vidare spridning, är såklart att hitta nyligen angripna granar och få bort både dem (och inneboende borrar) ur skogen tidigast möjligast.
Egentligen har du hela sommaren (maj-sept) på dig. Nya attacker sker hela tiden. Första attacken sker vid vårsmärningen. Ca en månad efter det lämnar föräldradjuren och attackerar nya träd. Ca två månader efter svärmning är de nya barkborrarna färdigutvecklade och flygklara = nya attacker på träd.
OM det är lång varm sommar kommer det bli nya ayttacker i princip varje månad från maj till september (varannan gång föräldradjur som lämnar redan attackerade träd och varannan gång en ny generation barkborrar). Det är alltså aldrig för sent att försöka hitta nyangripna granar och få ut dem (med borrar/larver) ur skogen.

https://www.skogsstyrelsen.se/bruka-skog/skogsskador/insekter/granbarkborre/bekampning-av-granbarkborre/

AVVERKNING
Att ta ner träd som redan tappat barken på hösten/vintern gör varken till eller från ur bekämpningssynpunkt. Barkborrarna bor under barken. Dom övervintrar under bark (mestadels på vindfällda träd) eller i marken. Har trädet tappat barken finns inga barkborrar kvar i trädet!
Man kan såklart försöka rädda virkesvärdet på dessa träd, men lämna lite högstubbar kvar till barkborrens fiender (som gillar och bor i sådana träd). Tänk också på att följa upp avverkningen med en ny kontroll när svärmningen drar igång framåt våren/sommaren; du kan sannolikt räkna med nya angrepp av barkborrar som övervintrat under mark OCH som drar nytta av det stressade läge de omgivande granarna hamnat i genom ökat ljus/vind/väder-påverkan.

EARLY DETECTION IS THE BEST PROTECTION
Genom att lokalisera de nyligen attackerade träden, OCH få bort dessa ur skogen så snabbt som möjligt, skyddar DU din skog bäst mot nya attcker och fler döda träd!
Såklart kan du aldrig skydda dig mot grannens barkborrar (borrarna kan flyga (färdas med vinden) långa sträckor, men... DU kan rädda träd genom att lokalisera, avverka och transportera bort träd i tid. Träd som faktiskt är nyangripna och med barkborrar/larver i.

BARKBORREHUND
Barkborrehunden är tränad på barkborrarnas doftkommunikation. De hittar angripna träd från första timmen träden angrips och flera veckor efter det. Hundarna hittar angripna träd LÅNGT före angreppen är synliga på mer än 50cm avstånd för det mänskliga ögat.

Granbarkborrehund

Snabbt och effektivt sök med hund

Fältförsöksstudier gjorda av SnifferDogs Sweden, i samarbete med SLU och Skogsstyrelsen i Växjö, visar att sökhundsekipage som tränats att hitta träd angripna av granbarkborre är ett mycket effektivt sätt att lokalisera angripna träd.

Titta på Meja när hon letar angrepp

Sökhundsekipagen söker snabbare av större områden och hittar fler angrepp än vad en tränad människa gör utan hund. För människan, som litar till sin visuella förmåga, är tecknen på nya angrepp svåra att upptäcka på längre håll än någon meter. Speciellt när det gäller nyligen angripna granar.
När det mäsnkliga ögat kan upptäcka angripna granar på avtånd är det redan försent att göra något åt det; barkborrarrna har lämnat det trädet till förmån för ett nytt och bättre hotell.

Hundarna har visat att de med hjälp av sitt luktsinne kan detektera och lokalisera en NYANGRIPEN gran (då pratar vi angrepp som är pågående, 1 timme gammalt till flera veckor gammalt och på träd som fortfarande är gröna och ser välmående ut) på ett avstånd av drygt 100 meter!

Meja har hittat ett angripet träd Meja har hittat ett angripet träd Meja har hittat ett angripet träd Meja har hittat ett angripet träd Meja har hittat ett angripet träd Foto: Ola Marklund

Svärmningsrapport från Skogsstyrelsen

Läs mer om hur aktiva granbarkborrarna är i närheten av där du bor på Skogsstyrelsens svärmningsövervakning.